Tur måste man ha

Etapp fyra: Oberhof – Frauenhof

Längd: 19 km +

Det lät i gårdagens inlägg som om det inte hade regnat nåt als. Så var det inte.  Det var dock nån mellandag med bara skurar.  Idag hade jag åter regnväder.  Väderprognosen hade lurat i mig att det skulle kunna vara torrt. Men vad ska jag säga … under förmiddagen regnade det genomgående intensivt men inte lika våldsamt som här om dagen. Vägarna särskild de mindre blev som små floder. Under lunchtiden var det torrt uppifrån bara för att åter börja dugga under resten av dagen. 

Dagens etapp var lättgången. Leden går ofta på breda skogsvägar som är välvårdade. De mindre skogsstigarna var flera idag än på tidigare etapper men även de var helt okej. Höjdkurvan var mjukt. Inga branta backar här inte. Utan mjukt uppför och nerför. Det märktes inte att jag kom upp till 982 meter över havet (okej det här är nu verkligen ledens högsta punkt) vid Großer Beerberg. Om jag tänker på hur naturen i Sverige ser ut vid sådana höjdmeter så kan skillnaden inte vara större. 

Utmed hela leden finns många informationstavlor med rätt korta texter om det som finns utmed vägen. Några saker som ”monumentet” till minne av de skogsarbetare som under efterkrigsåren sågade ned stora delar av skogen då den var angripen av barkborrar var väl synligt.  Men tunnlarna under marken för såväl bilvägen som tåget hade man passerat ovetandes.  De (restaurerade) trärännor vid Alte Tränke hade jag kanske sett men inte förstod att de har anor från medeltiden. 

Några dagar har jag i princip hoppat över lunchen. Idag kom jag dock fram  en restauranger lagom till lunch och blött och småkallt som jag var gick jag in. Det blev en Soljanka och ett litet öl. Jag tycker mycket om Soljanka men äter den alldeles för sällan. Denna soppa har sin ursprung i det ryska köket och har fått stor utbredning i Östtyskland under DDR-tiden. I Västtyskland har jag aldrig träffat på den men här är det ett måste på varje matsedel. Så jag passar på. 

Tanken var att dagens etapp skulle avslutas efter 17 km strax efter den numera nedlagda Bahnhof Rennsteig. Men det hotellet som jag hade siktat mig in på var fullbokat. Det kan tyckas vara våghalsig att jag inte har bokat mina övernattningar men jag vill vara fri i val av etappmålet.  Dessutom ville jag gärna sova i min hammock utan att vara bunden till hotellbokningar. Nu har ju det senare fallit pga all regn men ändå. Hur som helst så var jag helt slut när jag fick veta att jag behövde vandra vidare. Två kilometer bort fanns ännu ett ställe.  Det visade sig ha semester ( !!! ). Vem f.. stänger sitt gästgiverie när det finns mest gäster. Nästa härbärget utmed Rennsteig var ytterligare 7 km bort. Inget jag skulle ha orkat. Bussarna brukar sluta gå vid kl. 15. Typ. På andra sidan det stängda gästgiveriet upptäckte jag en kommunal anslagstavla. Där brukar finnas aktuell information. Tror dock att det sällan finns en lista med restauranger där. Det fanns dock här och vad ska jag säga …där fanns även två hotell. Det första var fullbokad det med men det andra hade fått en avbokning så att jag fick rum !!! Tur måste man ha. Och chefen hämtade mig till och med upp. Det var ca 3 km som jag slapp gå.  Det togs tacksamt emot. Han räddade min natt. Annars hade jag fått gå tillbaka en bit till vindskyddet vid skogen för att sova där eller för att regnandet till trots hänga mig mellan träden.