Historien gör sig påmind

Etapp sju: strax innan  Neuhaus am Rennweg – Steinbach am Wald

Längd: ca 25 km

Jag kunde knappt skriva igår kväll utan tappade läsplattan på grund av att jag somnade. Då var klockan inte ens åtta. Vid midnatt vaknade jag för att några fåglar skränade. Undrar om det var ett äktenskaplig gräl eller om nån var ute och störde. Vid kl. 5 väckte mig fåglarna med sin morgonsång. Jag var glad att jag kunde somna om och sov till kl.8. Tolv timmar … det behövdes. 

När jag plockade ned hammocken förstod jag varför jag hade vaknat i mitten av den. Trött som jag var hade jag inte kollat att hammocken hängde rakt. Tur att det inte var alldeles för snett. När allt var nedpackat traskade jag bort till en bänk med bord för att äta frukost. Tur att jag har ett litet matförråd i ryggan. Vattnet var det viktigaste och det hade jag kvar. 

Vid kl. 9.30 startade jag på riktig. Det visade sig att jag bara var  knapp tre kilometer före mitt tänkta mål från gårdagen. Inne i Neuhaus  handlade jag lite hos Lidl. Jag behövde framförallt fylla på vattenförrådet. Det blev lite frukt också. Har verkligen saknat färsk frukt. Men det väger en del.

Med hjälp av kartan genade jag lite. Det blev inte mer än en kilometer som jag sparade på det sättet men i slutet kan en kilometer vara mycket. Första halvan av vägen gick på fina småvägar genom skogen. En bit gick på en lokal poesi-led. I jämn avstånd från varandra stod det skyltar med bilder av gamla skriftställare,  lyriker och andra. Många gamla stora namn men också mer regionala förmågor. 

Under en översiktstavla över denna avsnitt av leden satt en skylt som varnade för att lämna vägarna. Jag befann mig i närheten av den tidigare gränsen som delade Tyskland och Europa i öst och väst. Hit fick ingen komma på den tiden. Här hade den östtyska regimen lagt ut otaliga minor för att hindra folk från att ta sig till väst. Även om man efter återföreningen försökt att noggrant städa upp minorna så kan man inte utesluta att det finns några kvar. Så bäst att inte lämna vägarna. Det är snart 28 år sen muren föll men vissa saker kommer vi att få leva med länge till. 

På en sträcka på ca 6 – 7 kilometer hade den originals sträckan av Rennsteig-leden fallit offer för vägen. Det fanns dock en fin och bred cykel- och gångbana bredvid. För den som inte ville trampa asfalt hade det skapats en alternativ sträcka inne i skogen. Enligt min guidebok skulle den bara vara obetydligt längre än sträckan vid vägen men enligt kartan borde det vara märkbart. Erfarenheten har även lärt mig att dessa försök att få bort leden vägar och skogsvägar sällan är lättgådda alternativ. Då jag dessutom visste att de två ställen som jag hade ”kollat in” som möjliga övernattningsplatser redan var upptagna satsade jag på originalsträckan/bilvägen och att nå Steinbach am Wald i alla fall. Jag ångrade mig nog ett par gånger men med en massa ”men-jag-ska” tog jag mig i mål. Hotellet hade ett rum ledig åt mig  men den var ostädat ännu. Om jag ville sätta mig ner och äta nåt så skulle de under tiden ordna rummet. Jag orkade inte äta något så slut som jag var men det var underbart med ett stort glas öl.